NATUR

På Själö märks människans närvaro genom århundradena. Jordbruk har bedrivits här sedan medeltiden, och betesdjur har länge hört till landskapet. Mellan 1600- och 1900-talet tros ön ha varit nästan helt trädlös, men i takt med att betandet minskat har ängar och hagmarker börjat växa igen.

Själö är cirka 160 hektar stor och har delvis sandig mark, vilket gjorde ön till en lämplig plats för ett leprasjukhus en gång i tiden. Här finns flera olika naturtyper och sällsynta arter. Mitt på ön breder ett kulturpräglat landskap ut sig, format genom sekler. Söderut är naturen lummig med ädellövskog och stora bestånd av hassel, medan norra delen domineras av karg barrskog. På ön finns också värdefulla bergsängar och skogar som närmar sig naturskogstillstånd.

Hela Själö är ett skyddat område, och största delen ingår dessutom i EU:s Natura 2000-nätverk. Naturen vårdas med traditionella metoder som slåtter, kontrollerad bränning och bete med får och kor. Dessa djur spelar en viktig roll i att bevara det öppna landskapet.

Kulturlandskapet är en av Finlands mest hotade naturtyper, och därför finns många skyddsvärda och övervakningskrävande arter på ön. Här kan man till exempel stöta på slåtterfibbla, amiralfjäril, nässelfjäril, nordfladdermus och vattenfladdermus. Ett fiskgjusepar häckar varje år på ön, och deras liv kan följas via Åbo universitets havsforskningsstationens webbkamera.

Skötseln av Själös unika natur och kulturmiljö ansvarar Forststyrelsen för, då största delen av ön hör till deras förvaltning. Själö är också en viktig plats för forskning inom naturvård. Kom ihåg att visa hänsyn till naturen när du rör dig på ön. Plocka inte växter eller delar av dem. Håll hunden kopplad – på ön finns både betesdjur, vilda djur och fåglar med ungar.