H I S T O R I A

Spätelskapatienter

Dårsjukhusets patienter

Själö har präglats av en dyster historia. Under 1600- och 1700-talen vårdades patienter med lepra, tidigare så kallad spetälska, på sjukhuset på ön, där patienterna levde isolerade och utestängda från den övriga världen. Efter att spetälskan försvunnit från Finland placerades sedan mentalsjuka patienter på ön. Till minne av de som insjuknade i spetälska har man låtit bygga ett massivt träkors på kyrkans gravgård.

På 1900-talet lades mentalsjukhuset ned och byggnaderna övergick till Åbo universitets forskningsenhet Skärgårdshavets forskningsinstitut. På ön bedrivs idag aktiv och mångsidig forskning om ekosystemet i Skärgårdshavet och i Östersjöområdet, med målsättningen att bedriva långsiktig övervakning av havsmiljön.

Besökare på ön har fritt tillgång till huvudbyggnaden, som tidigare var mentalsjukhusets byggnad. På huvudbyggnadens korridor finns det även ett enkel patientrum från mentalsjukhusets era. Detta rummet har förvarats i dess ursprunglig form.

Medeltiden

Bosättning redan under medeltiden

För ungefär 5000 år sedan förenades Själös öar till en följd av landhöjningen. På Själö har funnits fast bosättning ända sedan medeltiden, då jordbruk bedrevs.

St Görans hospital i Åbo flyttades till Själö

År 1619 gav Kung Gustav II Adolf order om att låta bygga ett leprasjukhus på Själö. Den avsides belägna ön ansågs vara ett lämpligt alternativ för att lyckas möjliggöra en isolering av de insjuknade. Fyra år senare flyttades St Görans hospital med spätelskepatienter från Åbo ut till Själö. Även fattighjonen, däribland de blinda, de döva och de rörelsehindrade flyttade från Helgeandsrummet i Åbo ut till ön.

Livet i hospitalet

Många av hospitalets patienter fördes till ön med våld och kom aldrig därifrån. På hospitalet levde samtidigt 28-60 leprapatienter, och dödligheten under den tiden var hög. Totalt känner man till att åtminstone 663 patienter har funnits på Själö.

På 1620-talet byggdes fyra stugor för boende, en bakstuga, en bastu och en kyrka. Kyrkan och de övriga byggnaderna var ämnade för patienter med spetälska och placerades därav på en liten holme intill huvudön. Hospitalets personal och de patienter som inte hade spetälska bodde på huvudön. På 1700-talet förenades Själös två öar till följd av landhöjningen.

En ny kyrka restes

Under den Stora ofreden i början av 1700-talet plundrades Själö av ryssar. Personalen och en stor del av patienterna flydde då till Sverige. Efter kriget konstaterade man att kyrkan var i så dålig skick, att den borde rivas och att det borde byggas en ny.

Öns nya korskyrka i stock byggdes under åren 1733-1734. Kyrkan hade en skild ingång för de patienter med spätelska. Kyrkan omgavs av en gravgård.

Kyrkan

Huvudbyggnaden

Mentalsjukhuset grundades

Lepran började försvinna från Finland under 1700-talet och Själös sista spetälskepatient begravdes på kyrkogården år 1785. Efter att lepran försvunnit vårdades mentalsjuka patienter på ön. Hospitalet flyttades till huvudön, där man i början av 1800-talet byggde ett så kallat dårhus, ett mentalsjukhus.

Förvisade på livstid

Forskningen inleddes

Själös mentalsjukhus lades ned år 1962 och byggnaderna övergick till Åbo universitets forskningsinstitut för Skärgårdshavet. Skärgårdshavets forskningsinstitut inledde sin verksamhet år 1964 och forskningen inbegriper såväl Skärgårdshavet som Östersjöområdet.

Själös före detta sjukhusområde hör till våra bebyggda kulturmiljöer av riksomfattande betydelse. Både museikyrkan och sjukhusets byggnadsbestånd skyddas genom byggnadsskyddsföreningen.

Själös tjänster utvecklas

Under våren och sommaren 2017 lanserar Själö ett flertal nya tjänster. Besökaren får en möjlighet att genom guidade rundturer bekanta sig med öns historia och den forskning som idag bedrivs där. Även övernattningsmöjligheter och restaurangtjänster öppnar.

2018