N A T U R

När man rör sig på Själö ser man tydliga historiska spår av att människan rört sig i landskapet. De första åkrarna röjdes redan under medeltiden och betande djur har funnits på ön länge. Man uppskattar att Själö på grund av betet varit nästan helt trädlöst från 1600- till1900-talet. Under början av 1900-talet minskade betet och ängar, hagar och bergsängar började växa igen.

Ungefär 160 hektar av Själös jordmån består till största delen av sandbotten, vilket gjorde ön väl lämpad för ett leprahospital. På ön hittas ett flertal mer sällsynta naturtyper och ett stort artbestånd. Den öppna mellandelen på ön domineras av traditionslanskap, den södra delen av lundartade och frodiga områden medan den norra delen har ett kargt landskap som domineras av barrträd. Till de mer sällsynta naturtyperna på Själö hör de vida hassellundarna på öns södra del och de torra bergsängarna i mitten av ön.

På Själö finns gamla hotade kulturarter som lever i de traditionella växtmilöjerna. Själö är även en naturlig plats för närliggande skogar, värdefulla lundar, hassellundar och övriga ädelträd. Man kan även få syn på bland annat ängsnejlika, amiralfjäril, påfågelöga, nordisk fladdermus och vattenfladdermus. Ett fiskgjuspar häckar årligen på ön, och deras liv kan man följa via Skärgårdshavets forskningsinstituts kamera. Tack vare öns mångsidighet erbjuds även goda förutsättningar för naturlig terapiforskning.

Själö deltar i många skyddsprogram som stöder naturens mångfald, dit hör exempelvis Natura 2000 och strandskyddsprogrammet. Traditionslandskapen på ön har restaurerats genom slätter, hyggesbränning och av betande boskap.

Kor och får spelar en viktig roll i skötseln av traditionslandskap. Själös unika natur och kulturarv förvaltas också av Forsstyrelsen, som har betydande landområden på ön.